tankarSkapad av Henrik 2010-02-04 01:30:33Han sätter sig ner. Samtalet tar vardagliga vändningar. Om det ena och det andra, om jobb, plugg, -- för vissa är det samma sak -- Om andra.
Allting är överspelat och sidan är vänd. Det går att vända tillbaka, men bara för att se minnesanteckningar i marginalen. Stora och små blyertsstreck som minns det som en gång var bra. Då när hon log åt hans existens, då när hon var hans existens. Då var då och nu sitter han med en bit paj framför sig.
Tuggorna växer i munnen. Den var inte alls dum, tills världen blev det. När tankarna går mot det som allt var tänkt att handla om, då tar vattenglaset snabbt slut. Det tjocknar, något sätter sig i bröst, hals och hjärtat. Men tårarna är gråtna och gråten är till spillo. Den leder ingen vart. De är rationella människor, två varelser vid samma bord, för första gången på samma plats, någonsin. Mentalt och fysiskt.
Hon tittar i tystnad. Han ser tystnaden men talet vill inte ta sig ut. För en utomstående, tänker han, skulle ett skämt vara lätt. Men det passar sig inte. Det är livet, älskling -- när det är ditt eget liv -- som ska tas på allvar.
Utan vrede, utan törst, utan avund, utan längtan, utan allt det som kanske någon gång drivit hans tunga, där satt han stum. För det var att väga orden, att inte säga fel, inte bjuda in, inte tas om hand, inte ta den subjektiva lögnen till försvar. Inte återupprepa sig. Alla ingångar ledde till det som redan sagts, känts, bränts.
Men han hade förträngts. Den fysiska gestalten var ej mer. Nu satt han och hon kunde se honom. Han förstod det. Vad han inte förstod var hur han hamnat där. I en kärlekslös stad.
Vänskapsband byggs utan bojor, törst eller liderlig längtan. De stryper den som vill mer om båda inte ser samma mål. Den dödar allt vad åtrå och kärlek annars kunde bjuda i ett liv. När den är mer. När det bara är en.
Han går med henne. Men hon går inte längre vid hans sida. Det är vinter. Vackert för vackert sinne. Ondskefullt för den ensamme som hungrar. Vit snö blir snart brun, oskuldsfulla flingor dalar sakta under sin livstid och sällar sig till den anonyma massan som snart förtvinar.
Minnen likaså. De bärs upp av höga mål, men dalar snart ner till verkligheten.
'
Med tiden möter han någon annan. Så länge han håller sig uppe och synlig. Håller drömmar höga som moln. Inte förbittrar och blir slask. Inte sluter sig i det som kunde varit, utan rakryggat tar för sig av varje minnesgata, varje möteskvarter, i hennes stad.
Hans tystnad blir enbart för henne.
Och resten blir hon utan.
filmSkapad av Henrik 2010-01-31 17:51:50Såg en film om män i pansarvagn. Lebanon, en hyllad film. Någon i publiken vänder sig om och konstaterar att det nästan bara är män där, innan start.
Jag vill inte vara man.
Jag är där som människa, intresserad av någons traumatiska upplevelser i ett krig för 30 årsen. Inte som man.
Men män dras väl till pansarvagnen. Det var väl vi som uppfann den. Till krig, som vi hittade på. Till förtryck och oskyldiga offer, som vi skapar i våra spår. Allt rättfärdigat av något högre intresse, må det vara pengar, makt eller tro.
Man sitter där och funderar på varför vi har sådant behov av att berätta våra historier. Om man tar del av historien för att det fascinerar eller för att det är otäckt. Man kanske borde ägna sig åt bara vackra saker. Kanske fyller otäckheter, även fiktion, människan med illdåd.
Går på Starsuckers. En film om våran känidshysteri, pressens sätt att köpa historier (uppdiktade spelar ingen roll) och vår nutida människas strävan efter att bli känd. Och frågar studsar i mitt huvud. Är det allt det blir idag, en film för att vi ska orka ta till oss saker. Lättuggad med animationer och kändisar i egenskap av att inte vara närvarande, tomma schabloner som vi ändå riktar vår uppmärksamhet. Bitterhet när jag inser att jag inte är bättre än någon annan självgod som sitter där och skrävlar om att "jag minnsan inte tittar på doku-såpor" i sin Canadian goose jacka. Allt sköljer över oss och vi kan rikta blicken åt ett håll och peka och skratta samtidigt som något annat biter oss i arslet.
The shock doctrine var en uppfriskande och skrämmande historielektion i hur makten utnyttjar våld, fysiskt och psykiskt, på hela länder för att införa sina teorier om hur ett ekonomiskt system borde fungera.
Naomi avslutar med att säga att vi börjar bli resistenta mot Chock-behandlingen nu. Jag börjar undra om vi inte snarare är bedövade av alla år av misshandel.
Ingen bryr sig längre. Och de som bryr sig stödjer systemet på ett sätt och är emot det på ett annat.
Slutligen sitter jag ensam vid köksbordet, trött av en helg av tre filmer, föreläsningar och festande. Firade att vår kortfilm the commitment visades! Och sedan gratisfest dagen därpå tack vare K.
... och jag kan inte svara på mejlet. Jag vet inte vad jag ska skriva, vad jag känner, tycker... Jag bara är och låter tiden gå. Så länge jag överlever är jag nöjd.
filmSkapad av Henrik 2010-01-28 19:38:55A rekommenderade den här filmen, mest pga att tjejen spelas av Zooey Deschanel. Och det är inte allt för dumt. Men vi jag och A bråkade lite om det var för att Zooey var speciell eller vanlig som hon var så bra. Jag hävdade att hon var en "vanlig" tjej och därför hade charm. A menade att hon var ovanlig och speciell och därför hade charm. Egentligen tror jag vi menar samma sak.
Men filmen då?
- att vara vänner, där en har känslor.
- trots tidiga varningar, braka rakt in
- att dela musiksmak men ändå inte
- att argumentera, diskutera på gränsen till gräl.
sen
- Pixies karaoke
- doves soundtrack
- the smiths
- the clash karaoke
- ikeabesök
- favoritplatser på en höjd
sen
- 30 min in i filmen: inget seriöst förhållande, ta det lugnt, ingen press.
sen
- Vi kan vara vänner.
"the best way to get over a woman is to turn her into literature"
Men jag tog mig igenom filmen. Och fick lite hjälp på slutet.
Så, jag antar att det kommer höst efter sommar.
skrivandeSkapad av Henrik 2010-01-25 22:29:45Huvudsyftet för mig att studera litteraturvetenskap är att läsa mer. Jag är en usel läsare. Jag läser bra, har bra läsförståelse, men min läskondition och vilja att läsa är lika dålig som min fysiska kondition och vilja att jogga.
Dvs, jag sitter hellre och äter en chokladbit framför en amerikansk sit-com (se förra inlägget).
Men när jag nu blir tvingad att läsa finner jag mycket nöje i det, för jag får bränsle till mitt skrivande. Det är som jag tidigare varit inne på, vad gäller mitt musiklyssnande. Musik och spela musik har sedan mitt första band, varit synonymt. Mitt musikintresse innan jag började spela gitarr var lika med noll. När jag inte längre var med i ett band försvann intresset för musiken i stort, dvs kanalen att få utlopp var försvunnen och därmed behövde jag inte lika mycket intryck. Visst lyssnade jag på musik, men mer i jämförelse att jag kollade på någon enstaka tv-serie istället för att ägna mig åt storfilmer och konstfilmer.
Min förhoppning är att läsningen ger mer sug efter läsning. Att varje ny sida ger behov av tio nya sidor. Vi har redan börjat dyka ner i litteraturhistorien och jag känner att det finns ofantligt mycket att läsa. Ofantligt mycket att diskutera och tänka över. Och ofantligt mycket att reflektera över för att sedan få utlopp för mitt eget skrivande.
Jag har tändstickan och grillen, nu behövs bara kolet.
Retoriken stod som spön i backen hos alla de 1700-talsförfattare som vi läste till dagens föreläsning. Kursens något skummande och ytliga upplägg gjorde dock att det inte blev mer än ordet Retorik på tavlan, några ord om det och sedan vidare. Den lära som nästan var synonym med att läsa och skriva hos borgar och överklassen under flera hundra år blir några kritstreck på tavlan.
Ungefär som att säga om dagens samhälles kommunikation: ja, å så hade dom något som kan sammanfattas som internet.
Nåväl. Hoppas på mer retorikerkännande under kursens gång. Och vad mer är hoppas jag på mer substans. Det kommer säkert, då detta bara är inledningen av kursen, men något mer ingående på varje del som vi avhandlat hittills hade inte varit fel. Men å andra sidan har jag inget annat liv än att studera just nu, så jag kanske begär för mycket.
tv-serierSkapad av Henrik 2010-01-22 11:32:53J.E Tipsade om serien redan i Juni. Fick se första avsnittet och blev otroligt glad. Högt tempo, skön berättarröst (Ron Howard, seriens producent) och en bra skriven plott som alltid drar på nya växlar när man minst anar det.
Sen tog det lite tid.
Sen fick jag låna Jhonnys motionscykel och till den satte han igång Arrested Development, och sen såg jag 7 avsnitt.
Äntligen en ny sitcom som jag gillar! Jag har tröttnat på Scrubs (som är dåligt numera), Vänner (sett till leda, igen), Jag har provat 30 Rock (rolig men för sketchig), Big Bang Theory (för mkt buskis) och sådär har det fortsatt.
Nu, i slutet av Januari, ett halvår senare, ser jag äntligen på Arrested Development.
Jag kan inte annat än att rekommendera denna underbara serie för alla som gillar sitcoms.
Berättarrösten är objektiv, den säger vad folk tänker, missuppfattar och ger ett högt tempo och underbart skruvade situationer. Den är brilljant!
Många av avsnitten är Seinfeldska i bemärkelsen att en eller flera plottar går in i varandra och sedan påverkar varandra på något oväntat sätt i slutet. Otroligt kul!
Alla karaktärer är varma i all sin kyla. Till och med Will Arnett fungerar i sin roll som äldste brodern, ständigt åkandes på sin Segway. Jason Bateman är väldigt bra castad som den "normale" brodern som tar över familjens minst sagt infekterade affärer då familjefadern åker in i fängelse.
Serien jobbar mycket med kontexten och fängelsescenerna anspelar lite löst på serien Oz och dess råhet. Men med en härlig hjärtlig ton som jag inte kan annat än att le åt.
Michael Cera känner vi igen från filmerna Superbad och som pojkvännen i Juno (båda två väldigt bra filmer). Här är han yngre och detta måste vara hans genombrottsroll. Underbar som den velige tonåringen som helgjobbar i the Banana Stand.
Ett till underbart grepp är att de driver med Amerikanska (och nu svenska) seriers sätt att visa vad som ska hända nästa vecka. I AD så visar de alltid en resumé och en "in next episode". Men resumén är en blandning av klipp som skett och extraklipp från andra perspektiv och kommande består alltid av scener som bygger vidare på avsnittets plott men som sedan inte visas i nästa avsnitt. Mycket bra!
Sedan kryddas anrättningen av en hel del gästande skådespelare och kändisar som de inte tvekar att dra paralleller till deras riktiga karriärer.
Om ni ska se en komediserie så tveka inte att kolla på Arrested Development.
Här kan ni läsa lite mer om serien och även se några av gästartisterna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Arrested_Development
Och kolla betyget på imdb. 9,7 i skrivandets stund. Galet!
http://www.imdb.com/title/tt0367279/
Editerad 100125----------------------------------------------------
Ibland kommer "coming soon"-klipp som också är med i nästa avsnitt, men oftast är det bara en skön epilog utifrån det nuvarande avsnittet. Skönt i alla fall.
musikSkapad av Henrik 2010-01-22 00:11:10I brist på brö får man ta limpa. Brukar farsan säga lite snusförnuftigt. Det låter som något taget från bondepraktikan och sedan dragits ett varv med brynässarkasm.
Men i brist på trummor så spelar jag gitarr.
Sakta återkommer fingerfärdigheten, så god som den någonsin varit, och jag har något bättre känsla för takt och rytmer efter mina erfarenheter vid trummorna. Pratar här högst personligt förstås, jämför jag mig med riktiga musiker faller jag platt.
Jag sitter mest och spånar, ackord och sångtexter. Engelska och svenska. Det blir bra, ibland. Ibland sämre. Jag sållar och tänker ömsom att det är tur att det inte spelas in och ömsom att det är synd att jag inte spar det och utvecklar sången ifråga.
Men gitarren är en fin tröst.
böckerSkapad av Henrik 2010-01-21 00:03:01Och vilket spår är det då, kanske ni undrar?
Göteborg är en väldigt utbredd och stor stad till ytan. Att gilla Göteborg är att gilla att motionera. För hur du en gör så kommer du inte undan att gå väldigt mycket. Det finns avkrokar där spårvagnar inte tar dig (och jag har inte råd med taxi).
Det är backigt och kulligt och alltid saltvinter i Göteborg. Är det sommar då blåser det, är det vinter är det råkallt och gatorna är så öppna att vinden tar sig fram överallt. Snösaltstänk är något som är Göteborgskt. Om jag bara fick beskriva Göteborg med ett ord skulle det vara det. Snösaltstänk. Ja, det fungerar även på sommaren.
Sen är det spårvagnen. Det är ett underbart sätt att ta sig fram, men det tar alltid längre tid än jag tänker. Och byten undanbeder jag mig, det äter för mycket av min tid. Nej, jag åker så nära jag kan med den befintliga linjen och sen går jag. Hellre det än att så och huttra i en saltstänkt kur.
Sen har "folk", även om jag undandrar mig att kalla dem för folk i någon human bemärkelse, en tendens att ta sina saltskitiga slaskfötter och lägga upp dem på sätena. "Någonannansproblem"-generationens ultimata förnedring av allt det kommunala. För de fattar inte att de själva kommer få sitta i skiten tillslut. Oj, blev det skitigt på sätet när jag la upp mina leriga och moddiga 43:or, oj, men det är skitsamma för jag måste visa att jag är tuff och egensinnig på något sätt.
Men det är inte Göteborg jag inte tycker om, egentligen. Det är alla städer. Städer är människans cancersvulster på Jorden. Enda sättet att förhålla sig till städer och gilla dem är att vara rik. Att vara i det geografiska centrumet(eller något på sidan av) och åka taxi till och från ställen, med rena säten och så att du slipper gå. Alla småtjuvar vill bli rika och de rika vill bli så rika att de kan dra sig undan på landet, eller i en rikemansförort där de kan känna att de är trygga och får inandas saltluft.
Segregationen är nog det värsta med Göteborg. Sådan klassklyfta där arbetslösa, invandrare och socialt handikappade får trängas i den äldsta generationen av spårvagnar och där saltholmslyxkåkarna får de senaste, fast de flesta tar bilen till shoppingcentren.
Göteborg. Du får ta och visa mig din vackra sida, även för mig som är fattig, snart, annars drar jag snart igen. Du får inte mer än två chanser.
Varför bokkategori? Jo, jag köpte en bok idag för 750 kr. Antologin Från Sapfo till Strindberg "utarbetad av tre herrar på den här instutitonen faktiskt" som den självgode sa. "därför är vi oerhört stolta över den och den måste ni skaffa".
En tacker och bocker goe herrn.
skapandeSkapad av Henrik 2010-01-17 23:25:58Nu packar jag väskorna. Det känns som semester. Från några månader av erfarenheter och lärdomar har jag återigen landat. För att lyfta, igen.
Ser möjligheter och vänner vid horisonten. Har vandrat på gatorna, kullarna och suttit på spåret förr, men då utan syfte eller mål. Mer än uppehället och nästa dags, veckas tidsfördriv.
Nu är väskorna packade med allt nödtorft och några finesser. Tankarna är tänkta om datum och scheman. Peppen är peppad till stordåd. Den grå vardagens år som 08 och 09 var, är minnen blott. Har tre månader planerade framför mig och om tre månader ytterligare är den sköna sommaren här, för att citera Edwall.
Känner glädjen i att lära mig saker, att fokusera, att studera och vara en jäkligt bra student. Trots att den närmaste hemtentan skrämmer skiten ur mig. Men boken är beställd och tankarna börjar sakta formulera sig till ord.
Vardagen har inte för vana att avhandlas i en hemtenta om estetik. Det är i det som är och det som bara blir vardagen har sitt tillhåll. När du markerar, lyfter upp något och ser dess konstnärliga värden så blir vardagen inte every day, det blir that day, when you picked something up. Därmed inte sagt att vardagen inte går att se, den är ständigt runt oss, blandningen av det som bara blev och det som är noggrant uttänkt och allt där i mellan. Den effektiviserade rutinens omgivande icke-vara. Det finns där, du vet det, men om du lyfter något, är just det du lyfter inte längre vardag. Om du inte lyfter vardagen i stort.
Vägen till jobbet, morgonrutinerna med dess objekt, den inrutade tv-tablån i ditt bakhuvud, den monotona kollen av facebook och mejl, de kulisser som din närmiljö består av tills du ser något som står ut ur mängden, något ovanligt, något som förändrats.
Vad kallar vi vardagens motsatts?
Något sådant har jag tänkt skriva i min hemtenta.
Kram
tankarSkapad av Henrik 2010-01-14 23:10:28När du är född är du tillräckligt gammal för att dö, sa en av 1900-talets främste tänkare.
När man läser det så, är det enkelt att bli bister och se det svarta i tillvaron. Mannen var Martin Heidegger. Föreläsningen idag handlade om... Ja, vad handlade den om egentligen. Det är oerhört svårt att förklara, sätta sig in eller ens veta vart man ska börja.
Varje kulturell och historisk epok utgör inte pärlorna på tidslinjens pärlband, där kan jag börja, de är skilda "världar" av tänkande, geografi, världsuppfattning och syn på livet. Enligt Heidegger är modernismen, 1600-talet och framåt, den epok som först ser sin värld. Den gör sig av med gudarna och gör människan till subjekt, omvärlden - kort och gott världen, allt det som varit, det som är och kommer att vara blir objektet. Med risk för att jag missuppfattat.
När du är född är du tillräckligt gammal för att dö, sa en rektor för en nazi-skola. Som aldrig gjorde avbön. En enastående filosof en usel politiker.
Sen hämtade jag min playstation 3 som varit på lagning, märkte att skakandet delvis var kvar i bilen men nu vid något högre hastigheter, så jag vattnade fäljarna med varmvatten när jag kom hem.
Spenderade kvällen med chatt och allmänt prat om film, tv-spel, vin och framtid.
Kanske ska starta ett rockband.
Men någonstans gnager den där tanken, att vetenskapen bara är ytterligare ett filter där trösten ligger i att det alltid finns mer saker att upptäcka, att religionen bara är en annan överenskommelse, för att slippa tänka. Att båda dessa är uttryck för den hemskaste av upptäckter... att det inte finns någon mening, sanning eller ett paradis vid vägens ände.
Eller som Anna Arendt uttryckte det (lite fritt citerat).
Värdena på våra vetenskapliga instrument säger lika mycket om sanningen och ger lika mycket kunskap om vår värld, som telefonnumret berättar om den som svarar i andra änden.
Kram
tankarSkapad av Henrik 2010-01-13 23:57:29Tänker på fotografiet av Jorden, vår blå planet som vi misshandlar och ställer till det med. Det börjar i unga år då vi kör rostfria stålspikar genom träd. Träd i trädgårdar som ändå ska fällas, för det finns fler träd. Vi kör in spikar i vener och smakar på saven likt naturvampyrer.
Tänker på människan innan skriften. Det är helt omöjligt att tänka sig ett samhälle utan minnesfunktioner. Där historien dör med oss. Vi marscherar rakt in i det igen. Jag är övertygad om det.
Tänker på metafysik och läran om oss, att omfamna vetenskapen med vetenskapen att omfamna det som är människan. Objektivitet och subjektivitet. Att människan är rationell, irrationell, logisk och ologisk. Gå på känsla, gör upp en plan, tänk efter, kör ba'!
Tänker på det jag nyss läst i en blogg. Om hur jag är mer närvarande när jag är frånvarande. Hur jag påverkar fast jag tror jag är betydelselös. Hur jag betyder något men aldrig känt mig så obetydlig, så bortkastad. Hur jag förstår, men aldrig kan förklara det. Känner mig som Orfeus, hoppas det här inte är att jag vänder mig om...
Sen tänker jag på stora saker igen. Som ligger långt från mitt liv. Som handlar om livet, mänskligheten, om att tänka, att reflektera...
